f l e x i b e l b l o g g e n

Inte så ofta flexibelbloggen bjuder på filmtips, det beror nog på att flexibelbloggarna tyvärr inte har tid att titta på så mycket film utan bloggar hela dagarna (det mesta fastnar dock i vårt filter, eftersom vi har enooorma krav på kvalitet här, vilket förklarar en rätt omagisk frekvens av bloggande understundom).

Adam Sandler är väl knappast känd som någon direkt seriös rolltolkare på film. Här gör han dock ett försök (såvitt jag vet det första) och jävlar vad bra han gör det. Länge sen jag blivit så gripen av en rolltolkning som i denna helt fantastiska där han spelar Charlie Fineman, en man som förlorar fru och tre döttrar i 11 september. Han lever sitt liv helt och hållet i sin egen lilla bubbla genom att förtränga detta trauma. Dagarna spenderas med TV-spel, vinylsamlande och kinamat, han är sorglös men fullständigt förnekande av historien. Av en slump träffar Charlie sin gamla collegekamrat Alan Johnson (Don Cheadle), som är överväldigad av ansvaret som familj och arbete medför. De är varandras motsatser; deras möte öppnar upp möjligheter, men också oundvikliga hinder. Samspelet dememellan är oerhört bra, dessutom är musiken i filmen fantastisk, inte minst The Who´s klassiker Love Reign O'er me (nu vet ni varför den heter som ni gör, fan så mycket stabilare än den trista översättningen - dessutom har Pearl Jam gjort en magiversion av låten vars version är den på ovanstående youtube-film) och Bruce Springsteens magiska Drive all night. Primören - The River spelar en framträdande roll i filmen. Apropå musik så kan jag inte som lite kuriöst godis undgå att nämna att Sandler är otroligt lik en ung Bob Dylan i filmen. Se själva:



Jag ska inte tråka ut er med allt för mycket av innehållet utan vill bara uppriktigt rekommendera er att se denna om ni vill se en riktigt jävla bra film och beröras ordentligt. Själv grät jag som ett litet barn flera gånger mot slutet av filmen.

Ge Sandler en Oscar!!!!!!