f l e x i b e l b l o g g e n

"

Med ganska lågt ställda förväntningar tog sig den 08-baserade flexibelbloggaren igår till Globens Annex för att bevittna ännu en i raden av Kent-spelningar. Orsaken till de relativt låga förväntningarna är att den nya skivan inte riktigt fastnat på mig, klart det finns en del riktigt bra låtar, men jag har lite svårt för att den andas så mycket synt. Det tar dock inte många sekunder förrän insikten ånyo når mig att Kent är ett unikt jävla bra band, inte minst live. Bandet är så sammansvetsat och tight att avsaknaden av avhoppade Harry inte alls märks. Tyngdpunkten ligger i mångt och mycket på den nya skivan, dock med mer rockigt anslag än på skivan, vilket säkert påverkar min upplevelse i positiv riktning.

Jag måste också lyfta fram ljusshowen som nog slår det mesta jag varit med om tidigare. Konserten ramas in av en stor bildskärm som hela tiden skiftar tema och ofta är hela Annexet illuminerat i ett jävligt häftigt ljusspel. I en av låtarna sjunger Jocke t.o.m. duett med en blondin som är projicerad på bildskärmen på scenen, jäkligt effektfullt.

Konserten är raktigenom grymt bra, finns inte ett dåligt parti och det är bara att kapitulera. Kent är Kent och det är ett unikt bra svenskt rockband.

Bäst: Grande finale som Jocke Berg själv kallar det; svårslaget jävla magiskt att avsluta med 747 och Mannen i den vita hatten. Det blir fan inte mäktigare än så. Plus också för Kevlarsjäl, Musik non stop, Columbus och Ensammast i Sverige.

Sämst: Med den låtskatt som Kent besitter är det en självklarhet att man saknar en del godbitar. Det jag saknar mest är Utan dina andetag (så klart), Socker och Sundance Kid.

Jag har inte tid att skriva mer nu, utan använder mig istället med ett Youtube-klipp (Ensammast i Sverige från en tidigare Annexet-spelning) samt några stabila bilder som illustrerar den estetiskt och musikaliskt fulländade aftonen. På onsdag vankas Lars Winnerbäck i samma arena, och det känns som en omöjlighet för honom att nå upp i denna klass.

TACK SOM FAN som en viss herr Berg brukar säga!