Sexigt Moneybrother - Tillbaka på engelska
Självfallet måste vi lyfta fram och rosa Dalarnas skönaste röst nu när han har släpp nytt. Ludvika - bergslagens svar på Liverpool - med smutsiga kvarter och postorderdistribuerad kokakylmat har danat denna utomordentliga artist. Nya skivsläppet Mount Pleasure är något av en avstämning i tiden.
Öppningslåten Guess Who's Gonna Get Some Tonight en riktig rivstart som skjuter hål på alla tvivel. Bra driv i både klaviatur och sång, något som har kännetecknat Wendin sen starten. Parallellerna till Springsteen när det låter som bäst är inte allt för långt borta.
Skivan är snuskigt homogen rakt igenom. Tillräckligt varierande för att inte trötta ut, tillräckligt brilliant för att bidra med en slags själslig närvaro som träffar rakt in i bröstet. Jag känner mig kreativ när jag når tredje spåret, It will not Happen Here - Tempot dras ner något och lyfts eftersom. I Down at the R ("We got some money and we got some girls...") låter Moneybrother som... Moneybrother, och man blir inte besviken. Det är samstämt, det är nerv, det är... strålande och saxofonen är tillbaka.
Det går inte heller att recensera den här skivan utan att nämna något om det fjärde spåret. En pretantiös, välvårdad och välstämd pianobarduett med Ane Brun som på ett märkligt men själklart sätt bryter den röda tråd plattan följde. Det är inte helt otroligt att tankarna förs till den numer klassiska underbara duetten i Fairytale of New York mellan Kirsty MacColl och Shane MacGowan. Raspigt, vemodigt och sexigt på en och samma gång.
Förhandslyssna på MySpace, köp skivan och inse att det inte blir mycket bättre än så här den här hösten... eller vänta, jo, det kommer mer...
http://www.myspace.com/moneybrother
Öppningslåten Guess Who's Gonna Get Some Tonight en riktig rivstart som skjuter hål på alla tvivel. Bra driv i både klaviatur och sång, något som har kännetecknat Wendin sen starten. Parallellerna till Springsteen när det låter som bäst är inte allt för långt borta.
Skivan är snuskigt homogen rakt igenom. Tillräckligt varierande för att inte trötta ut, tillräckligt brilliant för att bidra med en slags själslig närvaro som träffar rakt in i bröstet. Jag känner mig kreativ när jag når tredje spåret, It will not Happen Here - Tempot dras ner något och lyfts eftersom. I Down at the R ("We got some money and we got some girls...") låter Moneybrother som... Moneybrother, och man blir inte besviken. Det är samstämt, det är nerv, det är... strålande och saxofonen är tillbaka.
Det går inte heller att recensera den här skivan utan att nämna något om det fjärde spåret. En pretantiös, välvårdad och välstämd pianobarduett med Ane Brun som på ett märkligt men själklart sätt bryter den röda tråd plattan följde. Det är inte helt otroligt att tankarna förs till den numer klassiska underbara duetten i Fairytale of New York mellan Kirsty MacColl och Shane MacGowan. Raspigt, vemodigt och sexigt på en och samma gång.
Förhandslyssna på MySpace, köp skivan och inse att det inte blir mycket bättre än så här den här hösten... eller vänta, jo, det kommer mer...
http://www.myspace.com/moneybrother
Kommentarer
Postat av: Fröken Fredag
Hittills har jag aldrig blivit besviken på Moneybrother, så idag kommer skivan Mount Pleasure bli min. Härlig recension!
Postat av: Josef Mengele-Stalin
Skivan inhandlades i helgen. Sålunda utan töntig CD-R-Inblandning. Skönt. Anders levererar som alltid, skitbra är det. Ibland kan man nästan inte undgå att le åt de extrema Springsteen-ripoffen med blås och fläskiga texter och med benen brett isär - men vad gör det när det är så förbannat bra! Att albumet är kort är inte dåligt, det gör att albument slipper sedvänliga utfyllnadsspår, utan får en helhet.
Trackback
