f l e x i b e l b l o g g e n

Ärade Flexibelblogg-läsare!

Mitt namn är Jonas Klang och nära vän till initiativtagarna till denna eminenta blogg. Jag är en f.d. Bloggare som har inspirerat dessa herrar till stordåd. Jag har nu ombetts att förgylla läsartillvaron via en gästkrönika där jag tar upp vardagliga tips och idéer som kan göra Ert liv lite mer njutnigsfullt.

* * * * *

Hösten är här och vintern närmar sig. Äntligen får man läge att ta fram de riktigt snygga kläderna.
Det är snygga tweedblazers, det är de kulörta chasmeere-tröjorna, det är de rutiga skjortorna, det är de mörkröda byxorna, de lite kraftigare slipsarna. Med mera.
Vill även slå ett slag för 2 andra accessoarer: halsduken och handskarna. Variera både vad gäller färg och material.

* * * * *

IFK Göteborg!!
Ingen trodde att Håkan Mild kunde få styrfart på denna nedsmutsade koloss. Det tog ett år och redan nu aspirerar de på SM-GUld.
MAGI!

* * * * *

I musikväg just nu dominerar Magnus Uggla med sitt senaste alster. Otroligt att denna poet/skribent/musikalist återigen kan släppa ett album av denna eminenta kvalitet.
Albumet är fyllt till bredden av bra musik med både bra melodier och textrader.
Skönt att höstrusket fylls med denna ljuva musik.

* * * * *

Dagens middagstips: "Färsk pasta med kycklingfilé och ädelost"

400g Kycklingfilé
200g Ädelsost Kvibille
1 röd lök
1 gul paprika
1/2 chilifrukt
2dl Creme Fraiche
500g färsk pasta Tagliatelli

Till detta ett utsökt vin: Masi Grandarella (32444)

* * * * *

Ett bra lexikon att kunna:

Nebuchadnezzar (15l)
Balthazar      (12l)
Salamanazar    (9l)
Methusalem     (6l)
Rehoboam       (4,5l)
Jeroboam       (3l)
Magnum         (1,5l)

* * * * *

I min iPod just nu:

1. Carola - Evighet
2. Linda Bengtzing - Jag ljuger så bra
3. Magnus Uggla - Pärlor åt svin
4. Per Gessle - Spegelboll
5. Drömhus - Vill ha dig
6. Jumper - Tapetklister
7. Da Buzz - Paradise
8. Schytts orkester - Heja blåvitt
9. Dr Alban - Work work

* * * * *

Lev livet nu! Spendera! Konsumera! Investera! Unna dig! Köp vad du vill! Stek! Carpe diem!

* * * * *

Innan du lägger dig, tänk då på det positiva dagen givit dig och inte på det du inte hunnit med.
Detta ger dig en mer harmonisk sömn och en pigg start när du vaknar.

* * * * *

CLS

Er tillgivne, Jonas Klang


Det är en sann livsnjutare och epikuré den här Klangen - vilken lirare! Less is more!


Full kund?              Cosmo-stek   Boxning behärskas! Ojojojoj, livsnjutare va? Enklare konvent

En av de mer intressanta casting-historierna i modern svensk TV-historia, kan inte tänka mig att någon casting-process har erhållit det mediala genomslag som filmatiseringen av den exempellöst framgångsrika Millenium-trilogin.

Offentliggörs imorgon klockan 10, dessvärre lär vi inte hinna interfoliera så mycket inför detta, dock kan det ju bli en spänstig diskussion utifrån vilka som får spela dessa prestigeroller.

Mina förslag (som jag hoppas, inte tror);

Lisbeth Salander = Rachel Wärmlander


Mikael Blomkvist = Rafael Edholm


Hoppas inte på Persbrant, men inser att det är stor risk då hans dramatiska avhopp från Dramaten kan hänga ihop med detta.

Som ni vet så har en nyckelmagikerna (Stiggo från P2P Boyz) tagit sig och sin fru långt långt härifrån, med rälsbuss från Skånegatan till Riyadh. Detta är självfallet en stor sak i svenska medier och jag har helt slumpmässigt valt ut en artikel i den uppsjö som råder kring den tragiska sortin mellan danskmasen och närmaste vännerna (läser ni riktigt noga i faktarutan kanske ni t.o.m. kan se hans hommage till magikerna).

Zyrien by night

Då jag för snart 5 månader sedan drog upp mina bopålar och begav mig söderut tänkte jag här förtälja lite kort kring en betraktelse jag gjort i detta isolerade land.

En dag i Zurich... På något sätt har Schweiz närmat sig mellanöstern med stormsteg. Alla mina vänner betonar nämligen ofta och gärna att jag egentligen befinner mig i Syrien och inte Zurich och att det där inte är helt enkelt att bedriva homosexualitet. Jag har faktiskt vid ett flertal tillfällen sagt fel till kolleger hemma i Sverige och förklarat hur fantastiskt det är i Syrien.

Så då är vi mycket nära en viktig fråga. Hur handskas man med den liberala sexualiteten i innersta Zyrien (läs Zurich)? Ja, förvånansvärt väl faktiskt. Jag har hittills varken blivit stenad eller stympad på grund av min externt proklamerade sexuella läggning. Dessutom har jag funnit att detta för mig varit en oerhört bra ingång till den schweiziska skönheten. Låt mig förtydliga.I Schweiz existerar inte det vinnande konceptet "one night stand". Jag är uppvuxen under sådana förhållanden att "one night stand" är viktigt för att den svenska kvinnan ska känna sig önskvärd och vi män SKA ställa upp med detta när så efterfrågas. Vi ser alltså framför oss en intet ont anande svensk som trampar jungfrujord i dubbel (bubbel?) bemärkelse i Zyrien - Dels har jag inte jagat här tidigare och dels är den schweiziska kvinnan en mycket skön jungfru att beskåda - i hopp om att kunna lägra ett antal lokala zyrianskor. Det är alltså helt omöjligt att komma till första kvällen och då ska ni inte bara lyssna på mig utan flertal personer har vittnat om denna företeelse.



En viss norsk Magnus upplevde detta problem under hans tid i Zurich och då bör det betonas att fagrare gutt är svårt att finna. Detta gjorde ju att undertecknad misströstade en del och gick under stundom i tankegångar kring att inte bara officiellt utan även praktiskt ta del av den zyrianska gaykulturen. Vi minns ju alla Frank Andersson bevingade ord. Jag dryftade detta med diverse offer på ett date-forum samt under första daten, för att lätta upp stämningen men utan att ta tillbaka något. Och då händer följande: Flickorna ifråga är direkt intresserade av en ytterligare date och där uppenbarar sig Ms Hyde i denna kyska nymf. Det visar sig att under date två i Zyrien med zyrianskor så finns det ingen pardon eller återvändo. Jag hade ingenting att säga till om (vilket jag iofs inte någonsin skulle kunna ha men ändock) och fick verkligen bekänna färg. Det visar sig även att andra svenskar upplevt detta fenomen gällande kravbilden under date två och ur ett rent statistiskt perspektiv är det då bevisat att denna företeelse är ett faktum.

Jag tycker att detta är stabilt och jag kan säga att de schweizare jag träffat som varit ute på partaj i Sverige verkligen uppskattar den svenska kvinnans gästfrihet, redan första kvällen. Och det kan vi väl bjuda på, eller hur?

/Nöjd kund

Idag, kära läsare, är det torsdag, vilket innebär att ytterligare en gästbloggare ska få en slot här på denna mycket attraktiva plats i cyberrymden. Vill bara promota detta lite så att ni vet att det kommer lite godis här på flexibelbloggen under eftermiddagen. Bra skit!

Denna veckas gästbloggare i sitt rätta element tillsammans med en av flexibelbloggarna
från nån enklare Medelhavsö (Korsika) i somras


Västerås-Stockholm 06:53

Det är kallt; ruggigt och ogästvänligt. Det är utflyktstidigt; så där tidigt som det är när man skall åka på en lång resa någonstans - t.ex. semester. Klockan har inte ens slaget sju ännu. Då borde man vara laddad av kontrastrika känslor; en slags skräckblandad förtjusning för vad som komma skall. Men det är inte dags att åka på semester. Istället väntar ännu en dag på kontoret, industrin eller vad man nu tänkt tjäna sitt uppehälle för dagen. Förtjusningen uteblir och ens känslor blir därmed inte lika kontrastrika; utan endast likgiltiga. Överallt runt omkring står horder av zombies; fulla av spleen, missmod, uppgivenhet, tomhet. Stämningen pendlar mellan lätt desperation och total resignation.

När så slutligen tåget dyker upp efter ett antal meddelanden om förmodade och påstådda anledningar till de dagliga förseningarna, börjar flocken med de levande döda att reagera. De trängs, skyndar, frustar för att hinna på tåget före varandra. Inte för att det finns någon som helst logisk anledning; alla kommer att få plats. Nej, det rör sig bara om en slags masspsykos. Själv går man naturligtvis på sist. Inte för att man, sin stoicism trogen, vill göra ett Statement på detta sätt. Nej, bara p.g.a. att det föll sig så. Tåg-settet stannade självfallet annorlunda än dagen före. Människokön ringlar oregelbundet.

Väl ombord och nedklämd bredvid en för stor och vanligen illaluktande medpassagerare tror den naive nybörjaren i pendlarsvängen, att det skall ges möjlighet för en stunds vila och kontemplation; kanske till och med en stunds sömn. Givetvis har han, i likhet med hälften av de andra i boskapsvagnen, hävdat gentemot boskapsägaren att han tänker använda tiden för att arbeta. Detta naturligtvis endast för att på så vis tillskansa sig arbetstidförkortning eller andra fördelar såsom prestige, en fjäder i hatten. Det är en fin tanke - det är synd bara att det aldrig finns en enskild pendlare som uträttat ett vettigt handtag under sin restid. Någonsin. Enstaka lyckliga lyckas faktiskt somna till - eller åtminstone försätta sig själv i temporärt koma. För lejonparten av de arma kräken som befinner sig i vagnarna väntar dock en timmas olidligt lyssnande på imbecilla, högljudda diskussioner, ackompanjerade av gälla skratt. Någonstans i bakgrunden hörs en för högt inställd mp3-spelare. Musikvalet är aldrig klassiskt.

Efter ett tag konstateras nya uppkomna förseningar. Varannan dag fastnas det bakom ett pendeltåg, som då alltså av någon outgrundlig anledning måste åka långsammare än det egna ekipaget. Signalfelen duggar tätt och meddelandena om dessa avbryts endast av att en högtalare, som egentligen är inställd för att basunera ut meddelanden på Heatrow, förkunnar att avstigning, precis som vanligt, görs på höger sida i tågets färdriktning. De sömndruckna passagerarna hoppar till av den vanvettiga volymen. Första stoppet är Enköping, där det formligen väller in ytterligare resenärer. Kampen om sittplatserna bland dem blir som vilka territorala strider som helst - på blodigt allvar. Trots detta kommer en del att stå; idag igen.

Tågens totalt oregelbundna avgångstider ställer jag mig faktiskt något kluven till. Ena halvan av mig vrålar av irritation över att den preussiska planeringen man lagt upp för dagen kommer att gå i stöpet. "Och jag som stressade" "Vad skall de andra på kontoret tro" etc etc.

På ett sätt gillar jag militärisk kadaverdisciplin; även om jag rent intellektuellt hade svårt att uppskatta det under värnplikten. Endast slumpen och en stor portion självbehärskning stod mellan mig och insubordination mot de unga, rätt hårdnackade arméofficerarna när det begav sig.

Ens alter ego, á sin sida bejublar flexibiliteten. Tänk om karibisk tid kunde införas i det svenska samhället. Åt helvete med den gregorianska kalendern; 24-timmarsdygnet; armbandsuren, datorn och mobiltelefonen. För att inte tala om väckarklockan; man vaknar väl när man sovit färdigt?! Då skulle jag bara kunna gå ner till den lokala stationen och vänta på ett tåg när jag kände för det; bara dyka upp Hej Svejs när det förefaller mig vara lämpligt. Precis som i Monte Carlo en morgon i somras efter en fullkomligt urballad utgång med tre svenskar, dubbelt så många svenskor och dukade bord. Jag gillar att komma i grevens tid; det är enormt flexibelt att ändra planer efter resans gång.

Samtidigt innebär en sådan livsstil en oerhörd utmaning att arbeta som allting annat än konstnär, bohem, flanör, gatstrykare eller byfåne. Och det passar ju tyvärr inte oss alla.

Medpassagerarnas hänsynslöshet emot andra är svårare att acceptera än anpassning till vissa gemensamma tider. När tre spacklade lantlollor i 35-årsåldern härom morgonen envisades med att föra liv var det svårt att behärska sig. Tydligen hade de aldrig besökt huvudstaden tidigare och nu var de naturligtvis exalterade över att någon slags konferens skulle gå av stapeln där. Om deras sällskap begränsat sig till att föra en imbecill diskussion i normal samtalston under morgonen, så skulle t.o.m. jag i min nitiskhet kunna tänka mig att "gilla läget". Men deras gälla skratt skar genom märg och ben. När andra i min omgivning kan ha associerat till Colombian Neck Ties, pianotråd eller andra drastiska lösningar, nöjde jag mig med att fundera över kloroforms effektivitet och hur man lämpligen skulle kunna komma över en flaska dylikt.

Samma associationer gjorde sig påminda när en Fondnasare i samma ålder höll låda om sin förträfflighet härom kvällen. Det ena planterade och konstlade skämtet överträffade det andra och stundom var till och med hans beundrande kamrat mållös. Hans dåliga skämt, poänglösa historier och ideliga malanden avlöste varandra, alla starkt präglade av nyrik skrytsamhet.

Sådana är de medpassagerarna och vi som lyssnar vi säger inte ett ljud för att be dem hålla tyst. Men det är en historia vi får återkomma till vid annat tillfälle.

Allting skulle lösas med att hälften av vagnarna var släckta, som vilo-vagnar. Jag tror jag skall skriva en kommuniké. Eller så gör jag helt enkelt som de flesta av mina landsmän...en svensk tiger...

Vår käre gästbloggare - herr Olsson - verkar tydligen ha fått hybris och tro att han skulle få in två inlägg samma dag. Sån var inte dealen, men det är förståeligt att han försöker med att stretcha sina 15 minutes of fame här på denna succéblogg, så vi låter honom hållas. Håll till godo:

Tänkte ni ville veta vilka TIDERNAS BÄSTA TV-SERIER är, så här facit. Gästbloggarens topp 10, ingen idé säga emot:

1. Sopranos

2. Homocide - Life on the street (Uppdrag: Mord)

3. Seinfeldt

4. Twin Peaks

5. Six Feet Under

6. Friends

7. Simpsons

8. The Office (engelska versionen. Amerikanska är också väldigt bra, dock)

9. Dallas

10. Nip/Tuck

Eftersom jag sett The Wire och Vita Huset för lite, så hamnar de utanför.

Hur ser era listor ut?


Nip/Tuck återfinns på plats tio. Kelly Carlson måste nog
vara den snyggaste tjejen som medverkar i någon av de tio
serier som Josef vaskat fram. Makalöst vacker!

DU GÅR I GYMNASIET!

Man går alltid på gymnasiet. Musikaliskt sett. Fram till dess är man en individ som i mångt och mycket lyssnar på 1) det som storasyskon lyssnar på 2) det som kompisar lyssnar på 3) det som ligger på listorna 4) det som är tufft att lyssna på.

Under gymnasieåret händer mycket. Man lämnar sin gamla högstadieklass och samlas med mer likasinnade i en ekonomklass, teknikerklass eller byggklass eller vad det kan vara. Man växer kroppsligt och intellektuellt. Alkohol, sex och frigörelse. Man blir en ung vuxen och skapar sig en egen identitet. Även en musikalisk sådan. Allting därefter är bara en variation av det man älskade då. Man gräver där man står.

Teorin bekräftas genom att titta på den svenska kvällspressens recensenter. Även om en del nu börjar bytas ut har den till stor del fram tills nu bestått av svenska män som var unga på 60-talet och som växt upp med Beatles, Stones, Van Morrisson, Springsteen och Dylan. Artister som musikaliskt liknar och har inspirerats av just ovanstående har därför alltid erhållit höga getingar, plus och fyrar och allt vad det är.  

Det som är häftigt med musikens värld är att den är totalt tredimensionell, där du för varje artist du tycker om kan röra dig vidare - bakåt, framåt, parallellt eller i sidled - och hitta ny, likartad musik. Men - man håller sig i sin gymnasiella musikaliska 3D-värld.

Var generation skapar sina arketyper beroende på vad som var störst när de var i gymnasieåldern. Två exempel: Proggarna som fortfarande går på Nationalteaterns spelningar samt dagens 40-talister (jämför ovan beskrivna recensenter) som för evigt är dömda till ett liv i gubbrock. Viss korsbefruktning kan förstås förekomma och man kan ha drag av flera arketyper, men i grunden är man blott en arketyp. Ett gemensamt drag för välutvecklade arkeyper är att de tenderar att glorifiera musiken som gällde under deras gymnasieår - det var bättre förr. Det kan gälla att Depeche Mode var som bäst runt Violator -90, Dylan var bäst i mitten av -60-talet, Lundell kommer aldrig bli lika bra som på Den Vassa Eggen eller att hårdrocken var bäst på -80-talet. Det gäller förstås bara de som kan anses ha ett gediget musikintresse. Andra - som inte skapade sig en musikalisk identitet på gymnasiet - är för evigt luddiga i kanten och benämns enklast Absolut:arna, efter samlingsskivorna. Ifrån min generation - dvs de som gick i gymnasiet ungefär när jag gjorde det - kan man hitta exempelvis följande arketyper:

Adophson & Falk:arna. Snappade upp det här med datorer tidigt. Lyssnade även på Depeche Mode, Indochine, Howard Jones, Einstürzende Neubauten, Spock, Kraftwerk och DAF. Längtar mest tillbaka Depeche 80-tals/-tidigt 90-talssound och spelar dem ännu, men fuskar med Kent, Placebo, Interpol och Faithless.

Accept:arna. Har hängt i mången islada på 80-talet. Hängde i med vinyl ett bra tag. Gillade WASP, Kiss, Iron Maiden och Mötley Crüe och ville byta liv med Anders Tegnér på Okej. Givna på Ullevi när Maiden eller Metallica är i Sverige. Lyssnar idag på Mustasch, Hellacopters, Backyard Babies och Darkness.

Pulp:arna. Kom ifrån R.E.M och U2 in i Cool Brittania-eran och britpopens storhetstid i mitten av -90-talet. Introverta shoegazing-band som Blur, Suede och Oasis var störst och de ynglade av sig till höger och vänster. En genre full av talibanism ("indietalibaner" som avskyr allt som sålt mer än 200 ex) men också mycket att gräva i bakåt och framåt och i sidled. Hittade Smiths och Clash och i Sverige kom Kent, This Perfect Day, Popsicle och en Håkan som snodde friskt av Morrissey. Lyssnar idag på The Killers, Timo Räisänen och The Libertines.

Plura:lis - tänk på snubben i hatten i Tjenare Kungen. Litterära ambitioner och drömmen om en evig rödvinsdrinkandeochskönaungakvinnorsknullande ungdom. Kunde och kan allt om svenska män med gitarr - Plura, John Holm, Pimme, LeMarc, Uffe, Pugh - och kompletterade med Lundells amerikanska inspirationskällor (Dylan, Springsteen, Neil Young, Van Morrisson) . Lyssnar idag på Tomas Andersson Wij, Lars Winnerbäck och läser Frukost på en främmande planet och längtar efter att få dra en tralla till Måns Ivarssons 1000-sidorstegelsten om Uffe.

Vad finns det mer för arketyper? Vem är du?

Dagens flexibelbloggvideo bjuder på Stoned - Pizza Pete.

Vad är det som kan vara roligt med detta då underar givetvis vän av ordning. Jo, för den riktigt observante så är killen i bandet som bär keps och begynnande skägg numer min chef och vd på bolaget. Till historien hör även att "Pizza Pete" har blivit en riktig smash hit in Germany. Ett av mina absoluta favoritband alla kategorier. Strålande.

Gradvis så stiger den. Gradvis och gradvis så blir den bättre mer självklar, mer förklarande, mer berättande, mer berörande. Det är en skildring. Det är ett liv. Det är en tid i ett liv. Letar man i skivhyllan efter något som ska förgylla en fredagskväll med pumpande stämningshöjande ambience ska man inte köpa Daugava. Självfallet. Man ska betinga Daugava om man är beredd lyssna om man är beredd att överösas med intryck. Winnerbäck har aldrig varit mer närvarande, aldrig mer naken.

Ballanden och Miss Lee-duetten "Om du lämnade mig nu" är isande vacker ända in i märgen. "Jag fattar ingenting" är en enda lång monolog ackompanjerad av en stadig skara musiker. Det kräver tid. Det krävs att man lyssnar. Men det är värt det. Skånegatan figurerar och bringar fram minnen från en svunnen tid. Underbart.

Lars har lämnat sina gamla så flitigt förekommande spöken "Hjärter dam" och "Fröken svår" bakom sig och istället plockat in en ny bekantskap "Sara Wehn", i "Vad är det som bekymrar "Sara Wehn". Varför känns ännu lite oklart. Låten är helt ok stämningsfullt ackompanjerad av Miss Li, men känns i övrigt felplacerad. På gott och ont. Förnyelse har alltid varit en ledstjärna för Linköpingssonen. Det har lett till mindre lyckade avstickare. Jag känner direkt att han denna gång har gett avkall på variationen i musiken. "Kom hem nu" beskriver, något romantiserande, ett Riga i skymningsljus och i "Min Helande Tröst" skildras Krakow. Hela tiden med ett självuppoffrande, själdissekerande perspektiv. Det kräver tid, det kräver att man lyssnar. LW har något att berätta.

När han i spår 11 "Gå på vatten", går ner på knä och frågande skriker ut. "Vet du vad frihet är så säg det nu!", "Vet du vad kärlek är så säg det nu!" är det nästan övertydligt. Sökandet. Om man ska (om man måste) jämföra artister över någon form av tidslinje så var det här Lundell fann sin tro. Potentater som Totta Näslund skrev sin självrannsakande "Sex fot under". Tidvis bränner ihop plattan. Lungt och stillsamt i musiken men så förödande massivt rent textmässigt. Skicka in rottingstolen på lagning, korka upp en flaska rött, sätt dig. Lyssna! Det här är fucking jävla Winnerbäck. Han ÄR vår största nu aktiva lyriker medborgare! Det är värt det...

Det är Tisdag!!