Världens genom tiderna främsta idrottsutövare i modern tid (vad fan nu det är)
1. Roger Federer
2. Diego Maradona
3. Michael Jordan
4. Carl Lewis
5. Wayne Gretzky
6. Sergej Bubka
7. Michael Johnson
8. Björn Borg
9. Lance Armstrong
10. Michael Schumacher
Kontra gärna med egna listor, sånt här e ju jävligt kul, och det brukar kunna bli lite schvung i diskussionerna :)
2. Diego Maradona
3. Michael Jordan
4. Carl Lewis
5. Wayne Gretzky
6. Sergej Bubka
7. Michael Johnson
8. Björn Borg
9. Lance Armstrong
10. Michael Schumacher
Kontra gärna med egna listor, sånt här e ju jävligt kul, och det brukar kunna bli lite schvung i diskussionerna :)
Torsdag - Man steker
Stabil bussresa till jobbet idag med en helt nyupptäkt busslinje som endast går tre! gånger om dagen. 20 minuter enkom till skillnad från de 30 som är buss(lucka) 2:s tidsram. Hann med att avsluta sista kapitlet "epilog 4" i Expedition Shakespear. Rekommenderas återigen varmt. NRK har gjort en 3 avsnitts tv-show av spektaklet. Den skulle enligt boken ha haft premiär nyåret 2007. Om något skulle vara sant av vad som skrivs i boken måste världshistorien skrivas om. Om inte så är det i alla fall en bra historia. Kör Kör kör.
PS. Uppskattar varmt tips om vad jag ska läsa härnäst. DS.
Recension - Daugava (Lars Winnerbäck)
Visst är Lundellreferenserna både överdrivna och tröttsamma (från kritikerna alltså)
- men detta är Lasses Den vassa eggen!
Okej, då kör vi. Kärleken till Lars Winnerbäck är en av anledningarna till att flexibelbloggarna överhuvudtaget lärde känna varandra. I denna gemensamma kärlek är en vacker vänskap sprungen som nu bl.a. resulterat i denna finfina blogg. Kärleken till LW har för min del nu varat i ett helt decennium och äntligen efter tre års väntan roterar den nya plattan Daugava (efter en flod som mynnar ut i Rigabukten) frekvent på min skivtallrik. Väntan har varit lång, så det är onekligen med extremt stora förväntningar jag spetsar öronen och lyssnar, gång efter gång. Min CM skulle antagligen säga att jag är extremt mycket part i målet och helt fel person att överhuvudtaget ge mig an att recensera Lasse. Men jag tycker nog att det blir en rätt schysst balans mot bakgrund av det faktumet att mina förväntningar är högre än vad man blir av att äta haschkakor.
Flexibelbloggarna är ju listfettischister som ni två-tre högfrekventa konsumenter vid det här laget känner till, varför upplägget blir låt-för låt. Å andra sidan blir det ju inte mycket till lista eftersom jag tar det låt för låt. Skit samma, kör, kör, kör.
1. Farväl Jupiter - Sicken rivstart. Väldigt irländskt och Pogues-influenserna är närmast övertydliga. En låt som till skillnad mot övriga sätter sig som ett smäck omedelbart. Väldigt bra inledning.
2. Jag har väntat på ett regn - I morse hängde man Saddam, jag har ingen skuld i det. Så inleds denna vemodiga pärla som påminner en del om Staffan Hellstrands gamla band SH. Skön och lugn vers som briserar ut i något slags crescendo-refräng, härligt upplägg. Bitterljuv sak som tillhör plattans bästa spår.
3. Innan mörkret faller - Påminner en del om Mitt hjärta har en älskling av snö. Känns som ett logiskt nästa singelval, då låten är en av de mer catchy och direkta på skivan. Biter aldrig tag riktigt, men helt ok.
4. Om du lämnade mig nu - Har litegrann lyssnat sönder denna undersköna ballad med Miss Li. Bortsett från det är det en av Lasses absolut bästa låtar till dags dato. Extremt hudnära och vacker, fiolen tar ett strupgrep på en som aldrig släpper taget. Jag e så jävla svag för vackra duetter mellan kvinna och man så det är larvigt. Texten är tyvärr alltför lätt att relatera till för den som fått sitt hjärta söndertrasat.
5. En tätort på en slätt - Rätt skön och hyfsat omedelbar sång som handlar om ett kärt gammalt Lasse-ämne, relationen till födelseorten Linköping. Denna låt är mer försonande än tidigare. Rätt klassisk Winnerbäck-låt, med ett gitarrklinkande vi har hört förut. Inledningen på låten påminner en del om Över gränsen men låten som helhet rätt mycket om Lång väg hem, bägge från Söndermarken.
6. Och det blåser genom hallen - Också klart irländska dofter (plattan spelades in där). Lyfter inte riktigt, en av de sämre låtarna. Eller kanske snarare mindre bra, för det finns ingen dålig låt.
7. Min helande tröst - Avskalat och opluggat. Vackert som fan. Sorgesam sak som utspelar sig i Krakow, bara en sån sak. Bra.
8. Jag fattar ingenting - Nu snackar vi MAGI i dess renaste form. Skivans bästa spår, tillika en av Lars bästa. Väldigt självrannskande text och en härlig balans mellan vers och refräng. Texten är som en tämligen lång novell och det är fascinerande att rymma så många ord på 5:42. Mycket bra låt. Han sjunger dessutom om Skånegatan, där den magiker som förenade flexibelbloggarna en gång för länge sen huserade i någon enklare våning.
9. Vad är det som bekymrar Sara Wehn? - Skön titel, men låten tillhör de sämre på plattan. Rätt fin ballad (också här med Miss Li, dock i mer perifer roll än i Om du lämnade mig nu), men det händer inte så mycket.
10. Kom hem nu - Irländskt anslag igen, rätt skön sak men jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna. Lite bagatellartad känns det som.
11. Gå på vatten - Ösig bit som också andas Irland till viss del. Säkerligen en blivande livefavorit.
12. Tidvis - Knyter ihop skivan tematiskt, brutalt tung uppgörelse om saknad och uppbrott. Hela skivan andas textmässigt uppbrott och om huruvida det handlar om Ebbes mamma eller är inte helt lätt att spekulera i. Det vill nog heller inte Lars att man gör (han kommer ju självfallet att ta del av denna recension). "Jag har saknat din röst nu har du en ny ännu okända nätter ruvar i väntan på att gry". Väldigt väldigt vackert vemod.
Vill också ge mig an den grannlaga uppgiften att rangordna alla åtta (imponerande antal av den i sammanhanget ännu mycket unge artisten) album;
1. Söndermarken - en av de bästa svenska skiva som gjorts!
2. Rusningstrafik - den första skiva jag kom över har alltid en stor plats i hjärtat
3. Daugava - lite tidigt egentligen att värdera denna i relation till övriga, men den växer för varje lyssning, och kan nog t.o.m. på sikt ta sig förbi Rusningstrafik
4. Dans med svåra steg - visst e den lite taffligt producerad, men jag gillar verkligen det metaforiska anslaget som Lasse tyvärr helt har lämnat bakom sig. Dionyssos dissonans är t.ex. den ultimata metaforen för baksmälla.
4. Kom - kan inte välja mellan denna och Dans med svåra steg. Inrymmer några otroligt vackra låtar som Hugger i sten, Du gamla fria nord, Du får mig samt en av mina favorejter Aldrig riktigt slut (otroligt bra text).
6. Singel - Fetminus för den sämsta låt han har gjort - Håll ut samt även tokbanala Jag vill gå hem med dig. Finns några jävligt bra låtar, men konkurrensen mot övriga alster är för tuff.
7. Vatten under broarna - Innehåller också några ordentligt bra sånger, men helheten håller inte riktigt. Plus för Elegi, Stackars och Mareld.
8. Med solen i ögonen - Sämst helhet, känns väldigt spretig men självfallet finns några guldkorn även här, t.ex. Att fånga en fjäril, Gråa dagar och Tvivel.
- men detta är Lasses Den vassa eggen!
Okej, då kör vi. Kärleken till Lars Winnerbäck är en av anledningarna till att flexibelbloggarna överhuvudtaget lärde känna varandra. I denna gemensamma kärlek är en vacker vänskap sprungen som nu bl.a. resulterat i denna finfina blogg. Kärleken till LW har för min del nu varat i ett helt decennium och äntligen efter tre års väntan roterar den nya plattan Daugava (efter en flod som mynnar ut i Rigabukten) frekvent på min skivtallrik. Väntan har varit lång, så det är onekligen med extremt stora förväntningar jag spetsar öronen och lyssnar, gång efter gång. Min CM skulle antagligen säga att jag är extremt mycket part i målet och helt fel person att överhuvudtaget ge mig an att recensera Lasse. Men jag tycker nog att det blir en rätt schysst balans mot bakgrund av det faktumet att mina förväntningar är högre än vad man blir av att äta haschkakor.
Flexibelbloggarna är ju listfettischister som ni två-tre högfrekventa konsumenter vid det här laget känner till, varför upplägget blir låt-för låt. Å andra sidan blir det ju inte mycket till lista eftersom jag tar det låt för låt. Skit samma, kör, kör, kör.
1. Farväl Jupiter - Sicken rivstart. Väldigt irländskt och Pogues-influenserna är närmast övertydliga. En låt som till skillnad mot övriga sätter sig som ett smäck omedelbart. Väldigt bra inledning.
2. Jag har väntat på ett regn - I morse hängde man Saddam, jag har ingen skuld i det. Så inleds denna vemodiga pärla som påminner en del om Staffan Hellstrands gamla band SH. Skön och lugn vers som briserar ut i något slags crescendo-refräng, härligt upplägg. Bitterljuv sak som tillhör plattans bästa spår.
3. Innan mörkret faller - Påminner en del om Mitt hjärta har en älskling av snö. Känns som ett logiskt nästa singelval, då låten är en av de mer catchy och direkta på skivan. Biter aldrig tag riktigt, men helt ok.
4. Om du lämnade mig nu - Har litegrann lyssnat sönder denna undersköna ballad med Miss Li. Bortsett från det är det en av Lasses absolut bästa låtar till dags dato. Extremt hudnära och vacker, fiolen tar ett strupgrep på en som aldrig släpper taget. Jag e så jävla svag för vackra duetter mellan kvinna och man så det är larvigt. Texten är tyvärr alltför lätt att relatera till för den som fått sitt hjärta söndertrasat.
5. En tätort på en slätt - Rätt skön och hyfsat omedelbar sång som handlar om ett kärt gammalt Lasse-ämne, relationen till födelseorten Linköping. Denna låt är mer försonande än tidigare. Rätt klassisk Winnerbäck-låt, med ett gitarrklinkande vi har hört förut. Inledningen på låten påminner en del om Över gränsen men låten som helhet rätt mycket om Lång väg hem, bägge från Söndermarken.
6. Och det blåser genom hallen - Också klart irländska dofter (plattan spelades in där). Lyfter inte riktigt, en av de sämre låtarna. Eller kanske snarare mindre bra, för det finns ingen dålig låt.
7. Min helande tröst - Avskalat och opluggat. Vackert som fan. Sorgesam sak som utspelar sig i Krakow, bara en sån sak. Bra.
8. Jag fattar ingenting - Nu snackar vi MAGI i dess renaste form. Skivans bästa spår, tillika en av Lars bästa. Väldigt självrannskande text och en härlig balans mellan vers och refräng. Texten är som en tämligen lång novell och det är fascinerande att rymma så många ord på 5:42. Mycket bra låt. Han sjunger dessutom om Skånegatan, där den magiker som förenade flexibelbloggarna en gång för länge sen huserade i någon enklare våning.
9. Vad är det som bekymrar Sara Wehn? - Skön titel, men låten tillhör de sämre på plattan. Rätt fin ballad (också här med Miss Li, dock i mer perifer roll än i Om du lämnade mig nu), men det händer inte så mycket.
10. Kom hem nu - Irländskt anslag igen, rätt skön sak men jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna. Lite bagatellartad känns det som.
11. Gå på vatten - Ösig bit som också andas Irland till viss del. Säkerligen en blivande livefavorit.
12. Tidvis - Knyter ihop skivan tematiskt, brutalt tung uppgörelse om saknad och uppbrott. Hela skivan andas textmässigt uppbrott och om huruvida det handlar om Ebbes mamma eller är inte helt lätt att spekulera i. Det vill nog heller inte Lars att man gör (han kommer ju självfallet att ta del av denna recension). "Jag har saknat din röst nu har du en ny ännu okända nätter ruvar i väntan på att gry". Väldigt väldigt vackert vemod.
Vill också ge mig an den grannlaga uppgiften att rangordna alla åtta (imponerande antal av den i sammanhanget ännu mycket unge artisten) album;
1. Söndermarken - en av de bästa svenska skiva som gjorts!
2. Rusningstrafik - den första skiva jag kom över har alltid en stor plats i hjärtat
3. Daugava - lite tidigt egentligen att värdera denna i relation till övriga, men den växer för varje lyssning, och kan nog t.o.m. på sikt ta sig förbi Rusningstrafik
4. Dans med svåra steg - visst e den lite taffligt producerad, men jag gillar verkligen det metaforiska anslaget som Lasse tyvärr helt har lämnat bakom sig. Dionyssos dissonans är t.ex. den ultimata metaforen för baksmälla.
4. Kom - kan inte välja mellan denna och Dans med svåra steg. Inrymmer några otroligt vackra låtar som Hugger i sten, Du gamla fria nord, Du får mig samt en av mina favorejter Aldrig riktigt slut (otroligt bra text).
6. Singel - Fetminus för den sämsta låt han har gjort - Håll ut samt även tokbanala Jag vill gå hem med dig. Finns några jävligt bra låtar, men konkurrensen mot övriga alster är för tuff.
7. Vatten under broarna - Innehåller också några ordentligt bra sånger, men helheten håller inte riktigt. Plus för Elegi, Stackars och Mareld.
8. Med solen i ögonen - Sämst helhet, känns väldigt spretig men självfallet finns några guldkorn även här, t.ex. Att fånga en fjäril, Gråa dagar och Tvivel.
Nytt musikertips mitt i all LW-hysteri - Tom Malmquist
Trots svår baksmälla alltjämt efter nåt enklare konvent så tog jag med mig Vinnar´n
på en Debaser-spelning, främst för att kolla in en kille som heter Tom Malmquist. Innan
vi går in närmare på det måste jag bara nämna att vi åt en enklare middag på restaurang
Patricks på Gråtgatan och blev där serverade av ingen mindre än dokusåpaprofilen
Özkan (Blondies kamrat). Stabilt!
Hursomhelst lämnade spelningen med Tom oss lite varmare i hjärtat, vilket aldrig är fel.
Lyssna själva på ovanstående låt och kommentera gärna vad ni tycker. Jag har inte
lyssnat på hela plattan, men att döma av det vi fick höra igår (drygt en halvtimme) så har
jag fått en ny favorejt. Svårt att fatta att han är från Sverige när man hör rösten.
Onsdag - Daugava
Daugava är släppt, hemsidan är ändrad, Lars är singel, hösten har anlänt, det mesta är oklart. Livet då? Jodå, bra skit. Lyssna på Daugava på myspace. Köp skivan online. Stanna inne. Ingen tid för några tårar än.
www.winnerback.net
www.winnerback.net
Underbara, underbara
Kära vänner - DET ÄR TISDAG!!
Undrar om hon var med och stekte på konventet...
...
FETT-SPRAY!!
Denna serverades till frukost på Scandic. Strålande. Välkommen att lista användningsområden i kommentarsfältet. Självfallet funkar det som stekarglans i håret...
Stabilistiskt stek-konvent anno 2007
Stabilismens konvent anno 2007 är nu ett minne blott. Men vilka jävla minnen och vilken jävla stekmagi! Tack till konventgruppen för bra jobb, nu ses vi på prekonventet i mars 2009, då får vi hoppas att vi har nyktrat till en smula.
Böghög
Man steker, javisst man steker. Snygga byxor, Klangen! Men ÖH steker väl inte, eller vad fan gör han? Jag tycker det känns oklart.
Less is more
Böghög
Man steker, javisst man steker. Snygga byxor, Klangen! Men ÖH steker väl inte, eller vad fan gör han? Jag tycker det känns oklart.
Less is more
Expedition Shakespear
Jag vet inte om jag har bloggat om denna bok tidigare. Men det är hög tid att göra en post. Erlend Loe träffar den mycket stabila organisten (orginaltitel - organisten) Petter Amundsen. Boken rör deras möten och Petters bevisförning. Jag vill bara säga, läs läs läs. Boken är otroligt komplex, men definitivt intellektuellt stimulerande.
Så här skriver www.bokus.com om boken.
I Expedition Shakespeare träffar vi en nedtonad Erlend Loe när han möter den norske kyrkoorganisten Peter Amundsen. Amundsen visar Loe hur han använt symboler från bland annat Frimurarorden och Rosencreutzarna på Shakespeares dramer, sonetter och även från hans gravsten för att komma fram till, inte bara vem som är mannen bakom Shakespeares verk, utan även var originalverken finns bevarade idag - där det även finns en mycket större skatt och hemlighet bevarad. Det är spännande, fascinerande och många gånger häpnadsväckande att följa Amundsen i hans bevisföring. Skulle han ha rätt måste världshistorien skrivas om! Det är bara att invänta hur omvärldens litteraturprofessorer ska reagera.
Norska NRK börjar sända dokumentären om Amundsens jakt på skatten. Även SVT kommer att visa serien som sänds i fyra delar. Det har debatterats länge om vem som egentligen är upphovsmannen till alla Shakespeares verk. Det kan nästan förefalla otroligt att en köpmannason från Stratford skulle ha erövrat så mycket kunskap inom så vitt skilda områden som dramatikern Shakespeare. I Expedition Shakespeare är det själva bevisföringen som är oändligt spännande och inte minst för alla oss som inte är invigda i Shakespeares alla verk är detta en märkvärdig och fascinerande resa.
Flexibelbloggens första bokrecension - Arne Dahls Efterskalv
Eftersom de tvenne flexibelbloggarna är riktiga bokconnaiseurer så känns det lite märkligt att den första bokrecensionen kommer först nu. Men det skiter vi i. Håll till godo:
En av våra mest begåvade kriminalromanförfattare (undviker ordet deckare som av någon jävla anledning pådyvlats en negativ klang av vetabättretyper) är tveklöst Arne Dahl. Det var länge oklart vem som dolde sig bakom denna pseudonym men nu är det sedan några år tillbaka klarlagt att det är kulturjournalisten Jan Arnald som har skrivit böckerna om A-Gruppen vid Rikskriminalen i Stockholm. Nyligen släpptes den tionde (och sista?) boken. Dahl spelar i elitserien vad gäller svenska deckarförfattare och tar där plats med Stieg Larsson (RIP), Roslund/Hellström och Håkan Nesser.
Själv har jag nu läst tre böcker och blivit mer och mer inbiten Arne Dahl-supporter ju mer jag kommit in i det. Böckerna är egentligen inte speciellt spännande för att tillhöra denna genren, det brukar ju liksom falla sig ganska naturligt annars. Men de är ändå väldigt läsvärda, väldigt hög språklig nivå och skön dialog. Underfundigt och spirituellt. Efterskalv är den nionde romanen och tar sin början med att en tunnelbanevagn sprängs mellan Fridhemsplan och S:t Eriksplan (tyvärr omöjilgt att inte tänka på det när jag åker här, vilket jag gör väldigt ofta). Instinktivt tror alla att terrorismen nu också har nått Sverige och det blir A-gruppens dynamiska individers uppgift att klargöra vad fan som har hänt. Tillsammans med Säpo och Stockholmpolisen (ett samarbete som självfallet inte flyter friktionsfritt) inleds en jakt på en svensk förmodad terroristcell med kopplingar till Al Qaida (kan tyckas lite väl enkelt, men skit i det). Under resans gång blir A-gruppen alltmer förvirrade och den gamla Rune Höglund-devisen (omagisk föreläsare på Karlstads universitet) Ju mer man vet, desto mer vet man att man inte vet känns adekvat att applicera. Tempot är högt och många händelser är sköna blinkningar till verkligheten, bl.a. en ung sosse-kvinna som slåss på krogen och rabiata feminister som rasar mot sexköpare. Inget är vad det synes vara och det är en riktigt komplex berättelse som Dahl skickligt iscensätter. Kul också att Paul Hjelm (en av flera huvudpersoner i dekalogen) får en ordentlig hang-up på Radiohead under bokens gång.
En stor orsak till att jag torskat ordentligt på Arne Dahl är att han har vidare ambitioner än att enkom ge omedelbar förströelse till sina läsare. Här diskuteras ingående bl.a. Guds förekomst, moralfilosofi och ondskans makter på ett sätt som nästan tvingar läsaren till att stanna upp och tänka till. Livsbejakande.
För övrigt tycker jag att man borde lyssna på Stefan Sundström & Nina Ramsbys fantastiska version av En näve näring idag. Bara för att den är så jävla bra. Vidare anser jag att det e makabert att Alex Schulman & Carolina Gynning ger ut en bok med deras mailkonversation, och än mer makabert är att de får sjukt mycket PR. Boken är väl ett tecken i tiden, men man behöver ju inte gilla det för den sakens skull.
En av våra mest begåvade kriminalromanförfattare (undviker ordet deckare som av någon jävla anledning pådyvlats en negativ klang av vetabättretyper) är tveklöst Arne Dahl. Det var länge oklart vem som dolde sig bakom denna pseudonym men nu är det sedan några år tillbaka klarlagt att det är kulturjournalisten Jan Arnald som har skrivit böckerna om A-Gruppen vid Rikskriminalen i Stockholm. Nyligen släpptes den tionde (och sista?) boken. Dahl spelar i elitserien vad gäller svenska deckarförfattare och tar där plats med Stieg Larsson (RIP), Roslund/Hellström och Håkan Nesser.
Själv har jag nu läst tre böcker och blivit mer och mer inbiten Arne Dahl-supporter ju mer jag kommit in i det. Böckerna är egentligen inte speciellt spännande för att tillhöra denna genren, det brukar ju liksom falla sig ganska naturligt annars. Men de är ändå väldigt läsvärda, väldigt hög språklig nivå och skön dialog. Underfundigt och spirituellt. Efterskalv är den nionde romanen och tar sin början med att en tunnelbanevagn sprängs mellan Fridhemsplan och S:t Eriksplan (tyvärr omöjilgt att inte tänka på det när jag åker här, vilket jag gör väldigt ofta). Instinktivt tror alla att terrorismen nu också har nått Sverige och det blir A-gruppens dynamiska individers uppgift att klargöra vad fan som har hänt. Tillsammans med Säpo och Stockholmpolisen (ett samarbete som självfallet inte flyter friktionsfritt) inleds en jakt på en svensk förmodad terroristcell med kopplingar till Al Qaida (kan tyckas lite väl enkelt, men skit i det). Under resans gång blir A-gruppen alltmer förvirrade och den gamla Rune Höglund-devisen (omagisk föreläsare på Karlstads universitet) Ju mer man vet, desto mer vet man att man inte vet känns adekvat att applicera. Tempot är högt och många händelser är sköna blinkningar till verkligheten, bl.a. en ung sosse-kvinna som slåss på krogen och rabiata feminister som rasar mot sexköpare. Inget är vad det synes vara och det är en riktigt komplex berättelse som Dahl skickligt iscensätter. Kul också att Paul Hjelm (en av flera huvudpersoner i dekalogen) får en ordentlig hang-up på Radiohead under bokens gång.
En stor orsak till att jag torskat ordentligt på Arne Dahl är att han har vidare ambitioner än att enkom ge omedelbar förströelse till sina läsare. Här diskuteras ingående bl.a. Guds förekomst, moralfilosofi och ondskans makter på ett sätt som nästan tvingar läsaren till att stanna upp och tänka till. Livsbejakande.
För övrigt tycker jag att man borde lyssna på Stefan Sundström & Nina Ramsbys fantastiska version av En näve näring idag. Bara för att den är så jävla bra. Vidare anser jag att det e makabert att Alex Schulman & Carolina Gynning ger ut en bok med deras mailkonversation, och än mer makabert är att de får sjukt mycket PR. Boken är väl ett tecken i tiden, men man behöver ju inte gilla det för den sakens skull.
Låtlista - Daugava
1. Farväl Jupiter
2. Jag har väntat på ett regn
3. Innan mörkret faller
4. Om du lämnade mig nu
5. En tätort på en slätt
6. Om det blåser genom hallen
7. Min helande tröst
8. Jag fattar ingenting
9. Vad är det som bekymrar Sara Wehn
10. Kom hem nu
11. Gå på vatten
12. Tidvis
Vilken låt tror ni är bäst? Kul att tippa innan man får höra dem. Om du lämnade mig nu lär säkert kunna vara allra bäst (den e fantastisk) i övrigt tror jag stenhårt på Vad är det som bekymrar Sara Wehn, det är fanimig en titel som förpliktigar.
2. Jag har väntat på ett regn
3. Innan mörkret faller
4. Om du lämnade mig nu
5. En tätort på en slätt
6. Om det blåser genom hallen
7. Min helande tröst
8. Jag fattar ingenting
9. Vad är det som bekymrar Sara Wehn
10. Kom hem nu
11. Gå på vatten
12. Tidvis
Vilken låt tror ni är bäst? Kul att tippa innan man får höra dem. Om du lämnade mig nu lär säkert kunna vara allra bäst (den e fantastisk) i övrigt tror jag stenhårt på Vad är det som bekymrar Sara Wehn, det är fanimig en titel som förpliktigar.
Stiggo har lämnat landet...
Något som även SCB har uppmärksammat. Kolla in sökningen.
http://www.scb.se/templates/Namnstatistik/NamnSokResultat____50725.asp
http://www.scb.se/templates/Namnstatistik/NamnSokResultat____50725.asp
Humorklassiker
Väldigt skojigt! Se och lär!
Knut Kragballe - vilket flyt han har!
Dagens klipp - magikern JUGGE (från Club Goa)!
Vilken jävla lirare!!!!!
Sexigt Moneybrother - Tillbaka på engelska
Självfallet måste vi lyfta fram och rosa Dalarnas skönaste röst nu när han har släpp nytt. Ludvika - bergslagens svar på Liverpool - med smutsiga kvarter och postorderdistribuerad kokakylmat har danat denna utomordentliga artist. Nya skivsläppet Mount Pleasure är något av en avstämning i tiden.
Öppningslåten Guess Who's Gonna Get Some Tonight en riktig rivstart som skjuter hål på alla tvivel. Bra driv i både klaviatur och sång, något som har kännetecknat Wendin sen starten. Parallellerna till Springsteen när det låter som bäst är inte allt för långt borta.
Skivan är snuskigt homogen rakt igenom. Tillräckligt varierande för att inte trötta ut, tillräckligt brilliant för att bidra med en slags själslig närvaro som träffar rakt in i bröstet. Jag känner mig kreativ när jag når tredje spåret, It will not Happen Here - Tempot dras ner något och lyfts eftersom. I Down at the R ("We got some money and we got some girls...") låter Moneybrother som... Moneybrother, och man blir inte besviken. Det är samstämt, det är nerv, det är... strålande och saxofonen är tillbaka.
Det går inte heller att recensera den här skivan utan att nämna något om det fjärde spåret. En pretantiös, välvårdad och välstämd pianobarduett med Ane Brun som på ett märkligt men själklart sätt bryter den röda tråd plattan följde. Det är inte helt otroligt att tankarna förs till den numer klassiska underbara duetten i Fairytale of New York mellan Kirsty MacColl och Shane MacGowan. Raspigt, vemodigt och sexigt på en och samma gång.
Förhandslyssna på MySpace, köp skivan och inse att det inte blir mycket bättre än så här den här hösten... eller vänta, jo, det kommer mer...
http://www.myspace.com/moneybrother
Öppningslåten Guess Who's Gonna Get Some Tonight en riktig rivstart som skjuter hål på alla tvivel. Bra driv i både klaviatur och sång, något som har kännetecknat Wendin sen starten. Parallellerna till Springsteen när det låter som bäst är inte allt för långt borta.
Skivan är snuskigt homogen rakt igenom. Tillräckligt varierande för att inte trötta ut, tillräckligt brilliant för att bidra med en slags själslig närvaro som träffar rakt in i bröstet. Jag känner mig kreativ när jag når tredje spåret, It will not Happen Here - Tempot dras ner något och lyfts eftersom. I Down at the R ("We got some money and we got some girls...") låter Moneybrother som... Moneybrother, och man blir inte besviken. Det är samstämt, det är nerv, det är... strålande och saxofonen är tillbaka.
Det går inte heller att recensera den här skivan utan att nämna något om det fjärde spåret. En pretantiös, välvårdad och välstämd pianobarduett med Ane Brun som på ett märkligt men själklart sätt bryter den röda tråd plattan följde. Det är inte helt otroligt att tankarna förs till den numer klassiska underbara duetten i Fairytale of New York mellan Kirsty MacColl och Shane MacGowan. Raspigt, vemodigt och sexigt på en och samma gång.
Förhandslyssna på MySpace, köp skivan och inse att det inte blir mycket bättre än så här den här hösten... eller vänta, jo, det kommer mer...
http://www.myspace.com/moneybrother
Idag är det...
Ärade bloggläsare. Det är tisdag!
Breaking news
http://www.expressen.se/noje/1.821191/idol-olas-liv-blir-film
Idol-Olas liv ska bli film. Fan vad bra. Som vi har väntat.
Idol-Olas liv ska bli film. Fan vad bra. Som vi har väntat.
Listmagi - Cornelis Vreeswijk
Efter en uppesittarkväll med vin och vinnare känner jag mig nödgad att bjuda alla ni månghövdade läsare på ytterligare en lista. Denna gång med en av mina absoluta favorejter och skälet till att detta sker nu är att vi tittade på en gammal konsert med vederbörande medborgare i sena timman igår. Denna man kom hit som invandrare från Nederländerna vid 12 års ålder och man kan väl lugnt säga att han lärde sig att hantera vårt språk på ett anständigt vis.
Okej, då kör vi.
1. Grimasch om morgonen - Det blir helt enkelt inte vackrare än så här. Enda invändningen är att den är åt helvete för kort, blott lite drygt 2 minuter.
"Det finns ett särskilt slags ädelt vin som man bör njuta försiktigt, för om man dricker det utan sans förlorar det sin forna glans. Och du får kvar en tom flaska och bittra tårar och aska. Bedårande!
2. Sommarkort - Åkte dit på mållinjen mot Grimasch om morgonen om förstaplatsen på denna lista. Även denna enormt vacker.
Om du går runt i cirklar, eller rakt dit du vill, om du står långt i från eller tätt intill. Vi spar alla lögner till morgonen efter, och reser dom glas som föll under festen
3. Till Jack - Enormt hudnära och gripande sång. Cornelis var en man med många ansikten och här i en hybrid mellan den känslige och samhällskritiske beskriver han på ett träffande vis krigets konsekvenser i Vietnam.
Nu faller regnet Från blåa skyarna Nu brinner barnen i de små byarna Och farmor brinner som en hund av halm
Det är napalm, det är napalm
4. Getinghonung Provencale - Att Cornelis sjunger om Saint Tropez måste ju bara belönas med en hög listplacering. Där kanske ändå inte är bättre än här, när du är där skapas bara ett nytt där och så kan det rulla på.
Här sitter jag i solen i staden St Tropez och skickar några vykort till Herr Jansson och Herr T. Jag är här på semester och mår bra som sagt och kastar en surströmming på närmsta yacht. För övrigt är det väl ungefär samma turister här som där, samma diskotek och samma dans. Och samla gamla längtan någon annanstans.
5. Jag minns dig Amanda - Vackert och finstämt om ett tragiskt kärleksöde.
Jag minns dig Amanda på en regnvåt gata, på språng emot fabriken där Manuel är. Du skrattar hela tiden, du har regn i håret och ingenting är viktigt utom att du är kär, du är kär, du är kär, du kär. Han flydde upp i bergen, aldrig gjort någon illa! Men han flydde till bergen och på några minuter förändrades allting. Nu visslar sirenen! Tillbaka till fabriken. Många kom aldrig. Bland dem Manuel.
6. Turistens klagan - Kanske en smula sönderspelad men likväl väldigt väldigt bra. En låt som för mig framförallt andas sommar och det kan ju vara trevligt att tänka lite sommar nu när vi går in i höstskiten igen.
När inga ungar längre finns är allting slut. vad är det då för mening om man står ut? Visst har det blivit kaos i tidens lopp, men så länge det finns ungar så finns det hopp
7. Visa vid Nybroviken - Precis som de flesta sångerna på denna lista en vacker och finstämd sak.
Här står jag och penetrerar saken Framför fönstret i vårt dubbelrum Och jag har glömt bort att du är naken
För att luften är så ljuvligt ljum Träden fläktar, Karl den tolfte stirrar Som det anstår varje sann german
Viggen ylar fram så isen klirrar Svenska stålet biter ta me´ fan
8. Polaren Pär hos socialen - Här hör vi den burleske Vreeswijk. Låten handlar om ett dubbelmöte mellan Polaren Pär, först på socialkontoret och sedermera på många mästares stamlokus Gyllene Freden i Gamla Stan.
Tjena assistenten. Jo, du förstår det är samma visa idag som igår Jag behöver stålar till en fika och en macka
får jag loss en tia så ber jag att få tacka Sociala nämderna, samt lovar och svär att inte köpa brännvin för pengarna, sa Pär
9. Balladen om båtsman Charlie Donovan - En låt som gör att man bara blir sugen på att dra ut på haven och ha en ni vet vad i vajre hamn. Fast kanske utan tatueringen, lär nog göra ganska ont...
På alla de sju haven hade Donovan sitt hem, han hade Charlie Chaplin tatuerad på sin lem. Det är sant, me boyz - hör och häpna! Sådant händer oss ibland. Plenty vackra damer finns på torget Place Pigalle, och jag blev eld och lågor jag. Men Donovan var kall. Det är sant me boyz - hör och häpna! Sådant händer oss ibland.
10. Fredrik Åkares morgonpsalm - Också denna otroligt vacker.
Strö granris på min bädd Och låt mig födas naken Min mor var inte vaken Och jag var inte rädd Längst ner i de bittra schakten Bor dom som fruktar makten Om kölden blir för sträng Lägg granris i min säng Lägg granris i min säng
Egentaget mobilfoto från Cornelis gravsten vid Katarina Kyrka på Södermalm i Stockholm. Här vilar mästaren bredvid Anna Lindh och mittemot Putte Wickman. Här brukar jag alltid gå förbi och säga hej på väg till Skånegatan, nu får den rutinen av förståeliga skäl ske på väg till Bondegatan istället. RIP!
Okej, då kör vi.
1. Grimasch om morgonen - Det blir helt enkelt inte vackrare än så här. Enda invändningen är att den är åt helvete för kort, blott lite drygt 2 minuter.
"Det finns ett särskilt slags ädelt vin som man bör njuta försiktigt, för om man dricker det utan sans förlorar det sin forna glans. Och du får kvar en tom flaska och bittra tårar och aska. Bedårande!
2. Sommarkort - Åkte dit på mållinjen mot Grimasch om morgonen om förstaplatsen på denna lista. Även denna enormt vacker.
Om du går runt i cirklar, eller rakt dit du vill, om du står långt i från eller tätt intill. Vi spar alla lögner till morgonen efter, och reser dom glas som föll under festen
3. Till Jack - Enormt hudnära och gripande sång. Cornelis var en man med många ansikten och här i en hybrid mellan den känslige och samhällskritiske beskriver han på ett träffande vis krigets konsekvenser i Vietnam.
Nu faller regnet Från blåa skyarna Nu brinner barnen i de små byarna Och farmor brinner som en hund av halm
Det är napalm, det är napalm
4. Getinghonung Provencale - Att Cornelis sjunger om Saint Tropez måste ju bara belönas med en hög listplacering. Där kanske ändå inte är bättre än här, när du är där skapas bara ett nytt där och så kan det rulla på.
Här sitter jag i solen i staden St Tropez och skickar några vykort till Herr Jansson och Herr T. Jag är här på semester och mår bra som sagt och kastar en surströmming på närmsta yacht. För övrigt är det väl ungefär samma turister här som där, samma diskotek och samma dans. Och samla gamla längtan någon annanstans.
5. Jag minns dig Amanda - Vackert och finstämt om ett tragiskt kärleksöde.
Jag minns dig Amanda på en regnvåt gata, på språng emot fabriken där Manuel är. Du skrattar hela tiden, du har regn i håret och ingenting är viktigt utom att du är kär, du är kär, du är kär, du kär. Han flydde upp i bergen, aldrig gjort någon illa! Men han flydde till bergen och på några minuter förändrades allting. Nu visslar sirenen! Tillbaka till fabriken. Många kom aldrig. Bland dem Manuel.
6. Turistens klagan - Kanske en smula sönderspelad men likväl väldigt väldigt bra. En låt som för mig framförallt andas sommar och det kan ju vara trevligt att tänka lite sommar nu när vi går in i höstskiten igen.
När inga ungar längre finns är allting slut. vad är det då för mening om man står ut? Visst har det blivit kaos i tidens lopp, men så länge det finns ungar så finns det hopp
7. Visa vid Nybroviken - Precis som de flesta sångerna på denna lista en vacker och finstämd sak.
Här står jag och penetrerar saken Framför fönstret i vårt dubbelrum Och jag har glömt bort att du är naken
För att luften är så ljuvligt ljum Träden fläktar, Karl den tolfte stirrar Som det anstår varje sann german
Viggen ylar fram så isen klirrar Svenska stålet biter ta me´ fan
8. Polaren Pär hos socialen - Här hör vi den burleske Vreeswijk. Låten handlar om ett dubbelmöte mellan Polaren Pär, först på socialkontoret och sedermera på många mästares stamlokus Gyllene Freden i Gamla Stan.
Tjena assistenten. Jo, du förstår det är samma visa idag som igår Jag behöver stålar till en fika och en macka
får jag loss en tia så ber jag att få tacka Sociala nämderna, samt lovar och svär att inte köpa brännvin för pengarna, sa Pär
9. Balladen om båtsman Charlie Donovan - En låt som gör att man bara blir sugen på att dra ut på haven och ha en ni vet vad i vajre hamn. Fast kanske utan tatueringen, lär nog göra ganska ont...
På alla de sju haven hade Donovan sitt hem, han hade Charlie Chaplin tatuerad på sin lem. Det är sant, me boyz - hör och häpna! Sådant händer oss ibland. Plenty vackra damer finns på torget Place Pigalle, och jag blev eld och lågor jag. Men Donovan var kall. Det är sant me boyz - hör och häpna! Sådant händer oss ibland.
10. Fredrik Åkares morgonpsalm - Också denna otroligt vacker.
Strö granris på min bädd Och låt mig födas naken Min mor var inte vaken Och jag var inte rädd Längst ner i de bittra schakten Bor dom som fruktar makten Om kölden blir för sträng Lägg granris i min säng Lägg granris i min säng
Egentaget mobilfoto från Cornelis gravsten vid Katarina Kyrka på Södermalm i Stockholm. Här vilar mästaren bredvid Anna Lindh och mittemot Putte Wickman. Här brukar jag alltid gå förbi och säga hej på väg till Skånegatan, nu får den rutinen av förståeliga skäl ske på väg till Bondegatan istället. RIP!
Dorsin - vilken lirare!
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslaget/article678042.ab
Jag tror att Lars och Zoran har haft en avstämning kring vilken lirare Mikael Dorsin de facto är (dessutom har han ju enligt initerade källor schysst p...et). Nu tror jag på seger mot danskarna, Dorsin avgör i 84:e på en snespark!
Jag tror att Lars och Zoran har haft en avstämning kring vilken lirare Mikael Dorsin de facto är (dessutom har han ju enligt initerade källor schysst p...et). Nu tror jag på seger mot danskarna, Dorsin avgör i 84:e på en snespark!
