f l e x i b e l b l o g g e n

http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/artikel.asp?ProgramID=2785&Artikel=1538814 LW som förövrigt leder svensktoppen tillsammans med Miss Li...

Några bilder senast från Sthlm...

  

Bäst: Grande finale som Jocke Berg själv kallar det; svårslaget jävla magiskt att avsluta med 747 och Mannen i den vita hatten. Det blir fan inte mäktigare än så. Plus också för Kevlarsjäl, Musik non stop, Columbus och Ensammast i Sverige.

Sämst: Med den låtskatt som Kent besitter är det en självklarhet att man saknar en del godbitar. Det jag saknar mest är Utan dina andetag (så klart), Socker och Sundance Kid.

Jag har inte tid att skriva mer nu, utan använder mig istället med ett Youtube-klipp (Ensammast i Sverige från en tidigare Annexet-spelning) samt några stabila bilder som illustrerar den estetiskt och musikaliskt fulländade aftonen. På onsdag vankas Lars Winnerbäck i samma arena, och det känns som en omöjlighet för honom att nå upp i denna klass.

TACK SOM FAN som en viss herr Berg brukar säga!

För att bredda bloggens bevakning på den musikaliska kartan - Det händer mycket nu kring Dogge Doggelito. Helt klart många järn i elden. Först sågs han mingla med min bloggkollega på fotbollsgalan tidigare i veckan. Nu är även hans nya singel släppt; Aftonb. levererar recension. http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article1223584.ab

http://youtube.com/watch?v=1hL6QboIDwc

Flexibelbloggen var självfallet representerad på gårdagens fotbollsgala, stämdes av till både höger och vänster. Baksmällan gör att jag inte orkar skriva någon längre sammanfattning utan nöjer mig med att klippa in den redan klassiska avstämningen med Bengt Andersson.

 Sigurd Andersen, vår danskmas-bördige magiker, kåserar fritt från sin synnerligen spännande nya livskontext - Saudiarabien

Det finns mycket att berätta så jag avgränsar rapporten till det sociala livet. Till att börja med så är det väldigt uppdelat i samhället och det faller sig väldigt naturligt vilka man umgås med. Man tvingas mer eller mindre - på gott och ont - in i en viss krets per automatik. Vi bor och jobbar i ett område som heter Diplomatic Quarter som ligger ca 6 km utanför Riyadhs centrum. Riyadh är huvudstaden i Saudi Arabien och det bor ca 5 miljoner i staden. Förut låg de flesta ambassaderna i Jeddah (Gädda?) på västkusten men för 25 - 30 år sedan började man flytta alla ambassaderna till huvudstaden. Nu ligger alla ambassaderna inne i Diplomatic Quarter och många av diplomatbostäderna ligger också här. Alla ambassadörer bor här inne och oftast i anslutning till respektive ambassad. I anslutning till danska ambassaden bor jag och min fru, ambassadören med fru, konsuln med man och barn, våra två trainees och diverse tjänstefolk som jobbar på ambassaden eller för ambassadören. Många diplomater bor också i västerländska "compounds" som ligger runt omkring i staden.

Detta innebär således att alla diplomater jobbar inom en 1 kilometers radie och många av dem bor inom samma radie. Denna uppdelning förekommer inte i några västländer och redan där sitter vi en väldigt speciell situation.

Alla ambassader har åtminstone ett par officiella arrangemang per år. Vår ambassad firar exempelvis drottningens födelsedag och nationaldagen. Till dessa evenemang har man en inbjudningslista som inkluderar de flesta diplomater från alla EU-länder och OECD-länder men även höga saudiska tjänstemän och ambassadörer från alla andra ambassader. Man bjuder även in många av sina medborgare som befinner sig i landet. Dessa tillställningar är väldigt välbesökta och det bjuds på obegränsat med mat och dryck, men bara under några få timmar. På inbjudan står det ofta 20.00 - 22.00 men de sista lämnar festen vid 23 - 00. Om det är helg dagen efter så fortsätter många vidare till olika efterfester hemma hos folk. Ofta så krockar också dessa receptioner och många tar då chansen att gå på flera stycken under en kväll.

Den andra typen av vanligt förekommande fester är s k Happy Hour. Då betalar man ofta mellan 70 - 100 kr vid ingången och ofta är det en förening som arrangerar och helt enkelt lånar ambassadområdet. Även här ingår det mat men man får köpa drinkbiljetter till baren för runt 20 kr per öl/drink. Dessa fester kan hålla på från 19.00 till mellan 00.00 och 03.00. Om det är en fest som slutar 23 officiellt (blir ca 00.00 i realiteten) så ser man alltid till att ordna med olika efterfester. När vi var på Happy Hour på Kanadas ambassad så hade de ordnat med chaufförer som körde fram och tillbaka för att slussa folk från ambassaden till en av de anställda på ambassaden. Han hade någon enklare form av efterfest hemma hos sig och det dök upp 100 - 150 pers där. Fri sprit hela natten. Varje ambassad arrangerar Happy Hour mellan 3 - 6 gånger per år. Nu kan man kanske snabbt räkna ut att det är fest i stort sett varje kväll här nere och som diplomat blir man bjuden på nästan alla. Dessutom så träffar man samma krets av människor på många av dessa. Alla EU-länderna bjuder ju in diplomaterna från de andra EU-länderna så det ger liksom sig självt.

Så på bara två månader lär man känna väldigt mycket människor, om än ganska ytligt i många fall.

För den som vill ha ett rikt socialt liv utan ensamma hemmakvällar är detta rätt plats att vara. För egen del så försöker jag att gå på så mycket som möjligt i början för att bygga upp ett nätverk och längre fram så får man börja sortera och välja lite mer med omsorg efter eget tycke och smak.

När det gäller sportaktiviteter så råder även där ankdammssituationen. På fredagar klockan 16 kan man spela "street hockey" på kanadensiska ambassaden. De har gjort om en betongtennisplan till "hockeyplan". De använder stora hockeymål och de har massor av hockeyklubbor och två målvaktsutrustningar. Spelet spelas med en hård gummiboll som har ungefär samma storlek som en tennisboll. På måndagar spelas det fotboll inne på brittiska ambassaden där de har en sjumanna gräsplan. Sedan finns det ett stort gym här i DQ där man alltid känner igen någon från de andra ambassaderna. Det finns både utomhus och inomhus pool på gymmet och tennis och squash ingår också. Vi är ett gäng diplomater som gått ihop och gjort en mailinglista där man anmäler intresse för att spela tennis på söndagar - så varje söndag finns det alltid någon att spela med om man är sugen. Sedan är det ett par fotbollsmatcher till på andra veckodagar men de spelas utanför DQ och det känns som att man har fullt upp ändå med tre kvällar uppbokade för lagsporter.

Nu har jag mest gått igenom möjligheterna och fördelarna men helt ärligt så ser jag inte så många nackdelar just nu men det är nog också för att det fortfarande är nytt och spännande. Kanske får man chansen att gästblogga någon mer gång och då kanske jag tar upp lite andra perspektiv.

Ett blogginlägg mår alltid bra av en lista så håll i er. Mina favorejtsaker här i Saudi Arabien:

1. Min fru (ingen sak förstås men kan absolut inte ignoreras på en sådan här lista, upplevelsen blir mycket bättre om den delas och om man har alltid någon som stöttar en)
2. Värmen (var över 30 grader idag - mkt skönt)
3. Poolen (på helgerna så spenderar vi minst 5 - 6 timmar i poolen)
4. Pendlingsavståndet (jag har 30 meter till kontoret)
5. Aktiviteterna (det händer hela tiden en massa spännande och roliga saker och ofta känns det som att man Bär på någon enklare form av lyxsemester)

Skickar med lite bilder på detaljer i lägenheten för att illustrera vad de olika länderna gör för att få sina medborgare att känna sig hemma. Utsidan av danska ambassaden med bostäder har en arabisk stil men på insidan hittar man massor av detaljer som känns igen från kända danska och skandinaviska designers.

Titta gärna in på min frus blogg: http://bakomburkan.blogg.se

Bifogar också lite bilder från DQ (Diplomatic Quarter)

Caj och legenden Magnus Lindberg i en av de bästa låtarna Resan når sitt slut

Tack vare det enorma tryck som varit här på bloggen för att få upp några rader från Caj Karlsson-spelningen på Big Ben i tisdags får jag (Allavin) helt enkelt skita i blogg-kollega ÖH som har utlovat en fullödig recension. Frågan är om han förtjänar sin position som en av två redaktörer här på flexibelbloggen, det ska utvärderas under helgen. Det är många andra som knackar på porten, om bloggen nu ska fortsätta att drivas via partnerskap.

Hursomhelst, artisten Caj Karlsson har ända sedan jag zappade förbi den finstämda dokumentären som SVT sände för några år sedan (Caj och hans demoner) varit en personlig favorit. Mycket tack att han gör musik och framförallt texter som känns sällsamt genuina och självutlämnande. För Caj är definitivt en kille med rätt stora problem att få ihop det s.k. vardagspusslet (rätt vidrigt ord) och han bjuder ut sina kval till allmänheten på ett sällan skådat öppet sätt. T.ex. i låten Avdelning 10 från den nya plattan (Rapport från Dårhuset som självfallet införskaffades efter spelningen) där Caj sjunger om sin vända på just Dårhuset i våras och t.o.m. berättar om ett självmordsförsök som tack och lov misslyckades. Publiken (Caj har sin fan-base i södra Sverige och har inte nått fram ännu i creddiga Stockholm, så vi var väl ca 50 personer inalles) lyssnar andäktigt, tystnaden är total och man kan nästan ta på den ångestmättade stämning som genereras. Det här är kvällens starkaste moment och det är riktigt jobbigt att ta del av det obehagliga som målas upp, makalöst gripande. Han bjuder också på en ny låt som precis som en tidigare (Hanna) är riktad till en dotter, denna gång i form av Dopvisa till Louise och den lär säkert bli en personlig favorit när skivan inom kort är inpräntad i mitt medvetande. Mycket vacker.

Även om de flesta låtarna från den nya plattan (som i stora delar dominerar den första akten) genomsyras just av mycket ångest och svärta bjuder Caj dock på en hel del mer burleska bitar och totalt sett funkar balansen mellan lugna och lite mer fartfyllda alster riktigt bra. I de mer burleska delarna påminner han stundtals väl mycket om Stefan Sundström, men de delarna blir inte så tongivande att det stör helhetsintrycket så mycket. Dock har jag av totalt fyra Caj-konserter nu sett tre på raken med bara Caj och den kompetente gitarriseten Johan Glössner på scenen, så nästa gång vore kul att få se hela bandet istället. Men vafan, jag ska inte klaga eftersom jag ofta föredrar lågmäld och akustisk sättning (kanske en konsekvens av min höga ålder....).

Efter ca 45 minuter kliver Caj av och tar paus i cirka 20 minuter för att komma tillbaka igen. Det är först i andra akten som det verkligen lyfter och det blir riktigt hög stämningen bland de fåtaliga men ändå hängivna Caj-ologerna som tagit sig till Big Ben denna afton. Tyvärr solkas ljudbilden ned en del av en full kvinna som sitter bara några meter från vårt gäng och sjunger med i alla texter med en röst som fanimig knappt ens skulle färga på Magikernas hyllningsvisa till Stiggo (http://www.youtube.com/watch?v=sg8itDIdudk). Efter lite fundering så antar jag att min uppfattning av att det är först nu det lyfter riktigt är avhängigt av att första delen till stor del domineras av nya låtar som jag inte tidigare har stiftat bekantskap med.

Sammanfattningsvis en gedigen spelning av denna specielle man som befäster sin position som en stor favorit. Jag har inte hunnit konsumera den nya skivan så mycket ännu, men att döma av första intrycken kommer jag inte att bli besviken. Redan nämnda Avdelning 10 och Dopvisa till Lovisa är fantastiska, likaså den sista låten där det låter som han säger farväl till artisteriet. Fan tro´t.